Dagen till ära:
Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer.
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp.
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli.
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.
Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.
/Edith Södergran---
Etiketter: det andra
